Chaufförskans valborg

Helt otroligt skönt att numera kunna köra bil utan en smått irriterad pappa i passagerarsätet. Jag har minst sagt varit oengagerad i körkortsprojektet, men de senaste månaderna spottade jag upp mig och nu klarade jag uppkörningen på första försöket.
Jag kanske bör tillägga att jag tog över tjugo lektioner. Det var inte gratis, men jag blev en fena på att köra.

Den panikartade anda som vilade över veckan har nu förbytts mot en mer vänligt lagd. I övermorgon lämnar jag Linköping för valborgsfirande i Uppsala. Det ska bli en upplevelse, förhoppningsvis en rolig sådan, likaväl som smått galen. Kanske är det en dum idé att bege sig från stan med tanke på att den här terminen är min första och förmodligen enda termin på LiU? I Uppsala kommer jag ändå studera de fyra kommande åren. Jag menar, det kunde varit trevligt att spendera valborg med mina tillfälli´ga klasskompisar.
Hur som helst, väskan kommer packas full med icke-ömtåliga kläder (de ska hålla för picknick i lerig Ekonomikumpark och champagnegalopp), bekväma skor och ett otal tunga böcker.
Hemtentan försvinner inte bara för att helg och festligheter vankas.

Tåget går 06.40. Snålhetskörteln i min hjärna bestämde avresetid.
Tur att min korridorare Kristina håller mig sällskap på tåget!

På väg att haverera

Hemtenta = ångest!

Mitt uppe i ett virrvarr av tankar, referenser och fiffiga formuleringar.
Det ryker ur öronen, hjärncellernas varvtal är just nu skadligt högt.
9 timmars självdisciplin är inte att leka med.
Jag tänker återhämta energi med hjälp av pannkakor, ackompanjerade av kalorispäckad glass.
Sedan ska jag läsa mig till sömns. Ingen skönlitteratur här inte!

Dålig idé att sätta personlig deadline 1 vecka före det utsatta inlämningsdatumet.